Tro som flyttar berg
Tornetdag den 16 mars
Ordet ”tro” är ett av Nya testamentes mest centrala begrepp men kanske också ett av de mest missförstådda. I svenska språket har ordet ”tro” fått en betydelse av vaghet och osäkerhet, någonting som snarare har omvänd betydelse i Bibeln.
”Tro är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting man inte ser”, skriver Hebreerbrevets författare (Hebr 11:1). Tro är en övertygelse, en inre vetskap, om att det Gud har lovat är han också mäktig att hålla.
Denna insikt är avgörande för att förstå Jesu ord om att trons bön kan kasta berg i havet. För att verkligen kunna se omöjligheter, konkreta ”berg”, försvinna genom bön måste vi först på djupet ta till oss det Jesus säger strax innan. Han säger: ”Ha tro på Gud!” (Mark 11:22). I grundtexten står ordet ”Gud” i genitivform vilken bokstavligen innebär att Jesus säger: ”Ha Guds tro!”.
Vad innebär det att ”ha Guds tro”? I denna undervisning om tro tränger vi djupare in i förståelsen av kapitel elva i evangeliet enligt Markus. Ett kapitel som öppnar upp den enorma potential som trons bön har.
Det kristna livet börjar inte bara med trons mottagande av frälsningens gåva utan den fortsätter som en trons vandring. Paulus skriver att: ”Den rättfärdige ska leva av tro”. Det kristna livet är alltså ”av tro till tro” (Rom 1:17).
Det är viktigt att förstå att trons tillväxt inte handlar om en ”tro på tron”. Att tro på sin tro är som att kasta ankaret i båten. Det skapar ingen stabilitet. Trons ankare kastas utanför båten och får sitt fäste i Guds Ord.